Oro

Orolig är väl det minsta man kan säga. Är så jävla hemskt att ständigt vara orolig då det gäller ens egen förälder. Man vill inte vara långt ifrån dem då, inte ens om man vet att man kan inget göra just nu utan man får vänta och se hur allt slutar.

Är inte kul att se att pappa blir tröttare och tröttare om dagarna och inte alls orkar lika mycket som han gjorde förut. Visst han har lite ålder, men ändå! Det har vänt så himla snabbt från att han är pigg och orkar nästan hur mycket som helst till att han inte orkar göra något längre eller äter speciellt mycket. Är verkligen inte kul att se vilken förändring det har blivit eller hur han mår. Han är frusen som bara den också, såhär års i vanliga fall går han i t.shirt eller med bar överkropp, men i år så går han in om han börjar frysa, antingen går in och stannar där eller går in och hämtar något mer att ta på sig har jag märkt. Är inte alls kul att se denna förändring, för den är mot det sämre :(
Pratade med mamma här i telefon för en stund sen och fick höra att han är väldigt frusen av sig numera och stånkar efter att ha ätit halva portionen ibland för han är redan mätt. Och ja det är verkligen inga stora portioner han äter numera, han äter väldigt lite. Det är skrämmande att se denna förändring!!
Han var i torsdags och gjorde en undersökning av magen med sån där slang som de för ner genom munnen. Och det var ett positivt svar på den undersökningen, läkaren hittade inget i pappas mage eller tarmar som kunde vara galet. Pappa sa igår då jag pratade med honom om det hela att läkaren var väldigt bra, han satt och pratade med pappa ett tag innan han började om vad han skulle göra och hur allt skulle gå till osv osv. Och under tiden han höll på så berättade han vad han gjorde för något. Han lät även pappa få titta på ena skärmen om hur det såg ut inne i magen. Något som läkarna inte brukar göra har jag hört.
Men var väldigt skönt att höra att pappa träffade en bra läkare som förklarade allt för honom. Fast pappa sa att han inte var nervös inför denna undersökning, men både jag och mamma misstänker att han var väldigt nervös inför den fast han ignet säger. För ja det var under en sådan undersökning de hittade något som inte stämmde i hans brors mage. Och efter prover så kom de fram till att det var cancer han hade i magen.
Men jag hoppas innerligt på att det inte är det pappa har!!!! Men han borde inte ha det tycker jag eftersom läkaren inte hittat något då han undersökte utan tyckte allt såg bra ut.
Men ja orolig är jag ju det kan jag inte neka!!

Kan inte sluta tänka på det hela heller, försöker att tänka det som att det är pappas ålder som gör att han är trött, äter mindre, är med frusen och inte orkar lika mycket längre. Fast det låter ändå fel för han är bara 60+ och ja han har levt ett bra liv hela livet och ständigt orkat saker, gått ner sin övervikt osv osv. Han har haft ett bra liv vad jag kan minnas av mina 25.5 år som jag levt med honom. Så ja orolig blir man ju då man helt plötsligt ser sådan förändring hos honom. Hoppas att OM det skulle vara något som inte är rätt så hittar läkaren det och kan ställa allt till rätta hos pappa så han blir sitt gamla vanliga jag igen. Kanske inte kommer bli det helt och hållet, men till stor del. Jag hoppas det iaf, för ja så som han är nu är inte kul att se honom!!

Tänker på dig pappa och hoppas du blir piggare och orkare mera snart igen!
Många kramar till dig pappa! Jag älskar dig!!